Priserna vi fick efter målgång var bra

Frieda Marcusson

Förra året tvingade pappa mig att vara med, men det visade sig vara kul! Det bästa var att det hände saker under tiden vi cyklade som t.ex. att helt plötsligt dök det upp ett Luciatåg. Festen på lördagkvällen var kul med showen och maten var god.

Priserna vi fick efter målgång var bra. Det var värt att vara med i tävlingen – kul grej. Hoppas att fler barn kan vara med och tävla i år! //Frieda

Malin, grundaren till mini-, och midibattle

Malin Marcusson

Det var under en biltur som jag sa till pappa (Berra Marcusson) att du borde ha en tävling för barn i GBB. Pappa tyckte att det lät som en bra idé och började fundera ut hur det skulle läggas upp. Där fick jag stoppa honom och tala om att, är det en tävling för barn, måste det väl ändå vara barn som bestämmer hur det ska se ut? Det blir sällan lyckat om vuxna ska hitta på barngrejer.

Jag tyckte att det var kul att delta i något som jag själv hade varit med och planerat. Banan var lagom jobbig och vi var några tjejer som cyklade tillsammans och det var kul. Det var kul att det hände saker på vägen som att ett Luciatåg dök upp i skogen. När vi kom i mål fick vi godis och saft, helt OK och ett bra avslut på tävlingen!

Vi ser fram emot att komma tillbaka!

Cyklade första gången förra året och jag kan lugnt säga att det är den roligaste tävling jag cyklat. Jag har åkt hela långloppscuppen, SM i både H40 och H50 samt en massa olika tävlingar i Sverige. Har även varit aktiv som tränare för ungdomar och ordförande i MTB sektionen i Uppsala Cykelklubb. Vi var väldigt flitiga på att arrangera tävlingar bl.a. deltävlingar i svenska MTB cupen. Vi körde två år på raken även MTB tävlingar i mörker vilket var väldigt uppskattat av de tävlande.

Nu tränar jag på motionsnivå för att det är ett bra sätt att träna benen för utförsåkning och för att det är så himla roligt att cykla i skogen. Det som inte fungerade förra året var banmärkningen/flaggvakter. Jag körde helt fel och kom in på tävlingsbanan, så när det var dags att trampa sista sträckan i Visby så var jag ganska stel i benen.

Tävlingsformen är verkligen jätteskoj med en kanonbra mix av underlag och distanserna är precis lagom långa. Vi ser fram emot att komma tillbaka i år. Vi blir nog 6 deltagare från Team Shimano i Uppsala.

Med vänlig hälsning/Classe Gozzi

Provar att springa loppet i stället

Jag har kört båda åren GBB varit igång. redan första gången kände jag att det här var det roligaste loppet jag kört ( och jag har kört mtb i tio år) Så annorlunda upplägg så annorlunda terräng. Spänningen vid varje depå. Hur länge har den där killen stått här, hur långt före mig är han i totalen, och hur långt efter mig startade den där killen vid förra depån. Har han kört ikapp tid eller ligger jag före? Ska jag sticka iväg nu tidigt så att han inte koll på mig eller ska jag vänta till han kör och försöka köra ifrån honom då? Så den största spänningen, vid resultattavlan i målet. Där kom ju sanningen fram. Och sen nästa dag. Så var det ju ännu mer spännande. Då hade man koll på vilka som var före och efter. Nu gällde det att behålla den kollen. Vilket ju inte gick så vid resultattavlan nu var det ju så gryyyymt spännande. Man hade en känsla men var den sann?

Så förra året. Då hade jag inte alls samma träning bakom mig och skippade hela tävlingstänket. Körde bara för min egen skull. Njöt av de härliga stigarna och galna upptågen. Snackade med folk efter banan. Visslade på Mr Hockey när han kom springande med cykeln på axeln efter att ha lyckats få fler punkor än han hade slang. Middagspartyt efter första dagen och att träffa lite folk som kört året innan. Kunde roa mig med att köra järnet utan att ha nån tävlingshets. Det var så skoj. Det också.

I år hoppas jag att min fotled blir lite gladare än den är nu så ska jag prova att springa loppet i stället. Om det blir hela själv eller delat med någon eller några andra löpare får vi se. Om foten inte blir bra så cyklar jag. För självklart ska jag vara med.

Tina Åbjörn, Örebro

Min sneda rygg satte käppar i hjulet!

Jag deltog 2008 i ett lag där jag cyklade sträcka fyra både lördag och söndag. Kul, men det blev lite för lite ansträngning, så året efter (2009) cyklade jag alla sträckorna, med gott reultat! Är sedan barnsben en människa som har tränat löpning och ridit häst i skogen. Här slår jag ihop skogen med en sport som är flåssport, vilket jag gillar. Desutom har min sneda rygg satt käppar i hjulet(!) vad gäller längden på mina löppass, men på cykeln kommer jag längre. Så för mig är det underbart med träningskombinationen cykling och löpning. Sedan är själva tävlningsdagarna helt fantatiska. Det är kul att jaga ”flygtröjor” i spåren. Med vänliga hälsningar Katarina Ekelund

Pappas strapats….

2008 Dag 1. Med utgångspunkt från att cykel är något att fördra när man skall bege sig till krogen än att ta bilen ställde jag upp i Gotland Bike Battle premiäråret -08. Tillhörande de framgångsrika 56:orna med Stenmark, Borg, Frank Andersson m.fl valde jag trots dessa förutsättningar allt att dela denna premiär med min dotter Sara, en dag vardera. Vid ett obevakat ögonblick lade jag beslag på sonens 7-växlade Monark som skulle bli vår framgångsfaktor. Cykeln hottades med vattenflaska och hållare, nytt bakdäck och lättades genom att ringklocka och dynamo fick förpassas till källarförrådet. Sara fick ta första dagen. Jag hade stor förståelse för att detta skulle bli kämpigt för henne trots att hon instruerar dans och kör spinning på Visby Träningscenter och är 30 år yngre än mig, men som god far ville jag släppa fram min dotter och jag gillar att slå från underläge! Sara for fram genom spåret första dagen så man kunde tro att hon dolt en Suzuki 250-motor i vevpartiet. Placeringen blev inte bland de första dag 1, men detta lämnades till mig att fixa!

Dag 2. Laddar med gröt och på med de lånade cykelbyxorna som hade inbyggt inkontinensskydd. Lågtrycket och efterföljande regn tangerade anklarna. Etapperna denna dag hade betydligt värre backar som tidigare nämnda Stenmark knappast hade vågat bege sig utför, sadeln hade blivit hårdare och vattenflaskan var borta. Dessutom hade alla andra deltagare sannolikt fått både mental coaching och teknikträning av någon Ferm-ättad släkting under natten. När dessutom sweeper-teamet når mig efter att vandrat i hällregn i flera mil för att konstatera att de inte kan supporta mig med slang pga av mitt unika märkesval, är det därför så j-a konstigt att jag fixade en sistaplats!

2009 Eftersom tävlingsledningen i GBB är ytterst kompetent och insiktfull fick jag till 2:a året erbjudandet att ingå i sweeper-bike teamet tillsammans med den inhyrda och meriterade mekanikern Mossberg. Med erfarenhet om ”Moss” förmåga efter att bl.a kört 5 GGN (tävlingsform som utövas i skogsterräng under många mil med cykel försedd med motor på Tofta skjutfält) tillsammans med honom ansåg jag att detta kunde bli en partner som inte skulle bereda mig alltför stort hänsynstagande och därför antog jag erbjudandet utan kompenastion. Med insikten om att sweeper-bike rollen har en betydligt större roll än att delta i tävlingen fick jag och Moss hålla igen under hela loppet. Inte ville jag förnedra Salming & Co, nej det handlade om att hålla igen. För dessa dagar kunde vi verkligen valt cykelkorg och termos och njuta av vad detta verkligen handlar om, gemenskap, naturupplevelse och helt enkelt att ha kul tillsammans! Benny Jacobsson

Dotterns utflykt…

Blev övertalad av Berra att delta i GBB tillsammans med min pappa 2008. Utan någon tidigare erfarenhet av mountainbike så ställde vi upp på att ta en dag var. Jag cyklade dag 1 och det var ju så oväntat roligt! Att få cykla i Gotlands vackra (på sina ställen leriga och jobbiga) natur tillsammans med andra glada motionärer som peppar och hjälper varandra var en upplevelse helt klart utöver det vanliga. Skrattade gott åt Berra när han dagen innan visade sträckorna lite i smyg och sa ”här slänger ni upp cykeln på axeln och klättrar upp” och pekade på en bergsvägg på Högklint. Men så sant som det var sagt, upp med cykeln på axen och så var det bara att lösa problemet. Det här var en av flera utmaningar som dök upp under dagen. En av de utmaningar som gör att man känner sig jäkligt duktig och stolt vid målgång och en lång tid framåt. Det märktes tydligt att det var väl organiserat och ett stort hjärta i arrangemanget. Behöver väl inte sägas att det var jäkligt bittert överlämna cykeln till fadern dag 2?

Sara Jacobsson, 20 år, 55 kg.

Ett kanonbra arrangemang

Vi var ett gäng från Länsförsäkringar Gotland som anmälde oss till GBB 2009 , hade själv knappt suttit på en mountainbike , men klarade utmaningen med att cykla 2 dagar och ett antal mil, mycket bättre än vad jag hade drömt om, endast lite öm i baken. Under loppet så taggade/sporrade vi varann och det hjälpte , samt att vi hade väldigt roligt under och efter GBB. Vi är åter ett gäng från LF-Gotland som har anmält sig till årets upplaga av GBB.

Ett kanonbra arrangemang. /Thomas Tammilehto